I den svenska televisionens barndom förekom ofta debattprogram med intellektuella och skarpsinniga debattörer. Deltagarna fick dryfta sina åsikter utan att ständigt bli avbrutna av någon beskäftig programledare. Att lyssna på den typen av debatter var för många en högtidsstund. Sven Stolpe var en man som såg till att sätta fart på en diskussion.
Några snabbfakta om Sven Stolpe
| Född | 1905 |
| Död | 1996 |
| Yrke | Författare, översättare, journalist och forskare |
| Verksam | 1929 – 1996 |
| Familj | Fru Karin von Euler-Chelpin och fyra barn |
Sven Stolpe – debut som författare
För personer med intresse för litteratur gjorde sig Sven Stolpe först känd som författare. Redan år 1929 gav han ut en essäsamling benämnd ”Två generationer”. Under åren 1927 till 1929 vistades Sven Stolpe på sanatorium i Schweiz. Han hade smittats av tuberkulos. Detta tillsammans med en svår bilolycka gjorde att hans lungfunktion blev kraftigt nedsatt.
I en roman kallad “I dödens väntrum” beskrev han sina upplevelser från vistelsen på sanatoriet. Boken fick stort genomslag och är fortfarande mycket läsvärd. Därefter har han gett ut flera romaner:
- Sakrament: en roman om kärlek
- Lätt, snabb och öm
- Spel i kulisser
- Låt mig berätta
- Låt mig berätta mer
- Tål ni höra mer?
Sven Stolpe – här är ditt liv
Under 1980-talet sändes programmet “Här är ditt liv” med Lasse Holmqvist som programledare. Kända personer överrumplades av Holmqvist och de flesta ställde upp i TV trots att de var helt oförberedda. En som ställde upp var Sven Stolpe, vilket i viss mån överraskade programledaren. Programmet visade sig bli en succé för Sven Stolpe. Med sin humor och slagfärdighet vann han sympati även hos dem som inte delade hans åsikter i sakfrågor.
Sven Stolpe – en omdebatterad debattör
Att stryka någon medhårs var ingenting för Sven Stolpe. Han hade alltid synpunkter i samhällsfrågor och drog sig inte för att föra fram vad han tyckte. Som lärare hade han synpunkter på utvecklingen inom den svenska skolan. Den var alldeles för släpphänt. Enligt ett av sina barnbarn hade han uttryckt följande önskemål om vad som skulle stå på hans gravsten:
”Dog i kampen mot den röda världsterrorn”
De flesta upplevde Sven Stolpe som en person med konservativ uppfattning i politiska frågor. Det förvånar därför att han år 1934 gick med i det socialdemokratiska partiet. Samtidigt var han en hängiven motståndare till nazismen. Vid ett författarseminarium i Tyskland år 1936 fördömde han Hitler och hans anhängare, vilket ledde till att han fick inreseförbud till Tyskland. När regeringen Per Albin Hansson tillät passage för permittenttåg år 1941 lämnade Stolpe det socialdemokratiska partiet i protest.
Sven Stolpe och drottning Kristina
Redan tidigt engagerade sig Sven Stolpe i religiösa frågor och hans intresse för katolicism var stort, vilket ledde till att han år 1947 konverterade till denna trosinriktning. I anslutning till detta skrev han en bok om Jeanne d’Arc eller ”The Maid of Orleans”.
Han intresserade sig för andra konvertiter och gjorde biografier över drottning Kristina och den heliga Birgitta. År 1959 disputerade han på en avhandling om drottning Kristina. Han publicerade en artikel om drottning Kristina som ledde till en akademisk fejd med historikern Curt Weibull.
Sven Stolpe – biografi
Någon okänd tänkare har uttalat orden ”han är en djävul men också en fan”. Ett sådant epitet kan delvis stämma in på Sven Stolpe. Har var både älskad och hatad. Filosofen Svante Nordin har betitlat sin biografi: ”Sven Stolpe – blåsten av ett temperament”. Vi kan utgå ifrån att Stolpe inte var lätt att ha att göra med. Men så är det ofta med personer som uttrycker obekväma åsikter rakt på sak.
Idag skäms ingen för att skriva böcker om sina föräldrars tillkortakommanden eller sina morföräldrars kärleksliv. Sven Stolpe har fått den tvivelaktiga äran. Vi har via bok och film fått reda på den ovänskap som funnits mellan Olof Lagercrantz och Sven Stolpe. Inte så konstigt med tanke på att Stolpes hustru sägs ha haft en kärleksrelation med Lagercrantz. Dessa båda herrar var utmärkta skribenter som inte drog sig för att utbyta subtila elakheter om varandra. Ett citat från Stolpe visar hans omdöme om Lagercrantz: ”Sedlig idiot var han men för ingen del något dumhuvud.”.
Att läsa om Sven Stolpe ger dubbla känslor. En person med stor intellektuell kapacitet och med stort kunnande träder fram. En personlighet med humor, men som samtidigt var bitsk mot meningsmotståndare. Kanhända också en aning elak och oförsonlig. En sak är dock säker och det är att vi saknar denna typ av raka personer i dagens samhällsdebatt. De gav krydda åt tillvaron.
